Internet uppkomst

Internet är en del av vårt liv, absolut, men när kom den upp till oss och hur?

I slutet av 1960-talet började det frö att växa som idag vuxit upp till vad vi kallar Internet. Från början handlade det om ett experiment. Ett projekt som resulterade i att man på fyra olika geografiska platser och med fyra olika slags datorer kunde kommunicera med varandra. Finansieringen skedde delvis av försvarsindustrin i USA och projektet fick namnet ARPA, Advanced Research Projects Agency.

Bild 1: ARPANET

Ett krav som ställdes på ARPA var att datorkommunikationen inte skulle avbrytas mellan övriga datorer om någon förbindelse eller någon dator skulle sluta fungera. En bakomliggande tanke var att kunna fortsätta kommunicera även under och efter en bombattack utförd av främmande makt. Vid denna tid rådde det kalla kriget och rädslan för kärnvapen fanns ständigt närvarande.

Det var först i början av 1990-talet som man började förstå att Internet skulle förändra och påverka vårt sätt att leva.

Innan Arpanet konverterade till TCP/IP (1975) fanns ett nät av nät och en mängd program som kunde prata med varandra, till exempel FTP och Telnet som är äldre än själva TCP/IP. Man kan säga att standardapplikationer har varit drivande för införandet av TCP/IP.

Införandet av e-post har varit ett skäl att installera TCP/IP, det finns andra e-postsystem men med SMTP (Simple Mail Transfer Protocol) började e-posten bli global och kunna koppla ihop privatpersoner, universitet och företag.

I början av 1990-talet kom webben och vi fick ytterligare ett skäl att införa TCP/IP.

Internets grundare

Många, inte minst Vint Cerf, har kallats för internets fader. Men helgen runt den 1 september 1969 – Labor Day i USA – var det forskaren Leonard Kleinrock som drog den första kabeln i det som skulle bli internet. Han kopplade samman en minidator av märket Honeywell med UCLAs datorsystem. (En minidator på den tiden var stor som ett rejält kylskåp och räknade ungefär lika snabbt.)

I en video frågar Leonard Kleinrock oss vad var den första meddelande som skickades och togs emot den 1 september 1969:

Leonard Kleinrocks stora insats är att han utformade teorin – och praktiken – för paketförmedlande datakommunikation. Det vill säga att meddelandet delas upp i små bitar, paket, som adresseras var för sig och passerar genom nätverket oberoende av varandra. De behöver inte ta samma väg, bara de kommer fram.
Och om något paket inte kommer fram behöver mottagaren bara begära omsändning av det paketet. Inte av hela meddelandet.

1974 föreslog Vint Cerf och Bob Kahn ett protokoll, TCP (där var inkluderad IP) för kommunikation mellan nätverk. Inte förrän 1983 blev TCP/IP standard.

TCP/IP huvudarkitekter

Bild 2: TCP huvudarkitekter

Huvudarkitekterna bakom TCP/IP var två personer: Vint Cerf och Bob Kahn. De började arbetet under 1970-talet. Ungefär samtidigt utvecklades de så kallade OSI-protokollen och IBM hade gått i bräschen för idén med skiktade arkitekturer genom sin standard Systems Network Architecture, SNA. Världen hade helt enkelt behov av att koppla ihop datorer och program på standardiserade sätt. Alternativet var att bygga nya så kallade konverterare varje gång två datormärken eller -modeller skulle kopplas samman.

I en video förklarar Dr. Vint Cert huvudkonceptet om hur TCP/IP fungerar:

En tanke med TCP, som protokollet hette från början, var att koppla ihop tre paketförmedlade nät. PRNET var ett nätverk för paketförmedling över kortvågsradio. SATNET var ett nätverk för paketförmedlad trafik över satellit. Och på Arpanet satt datorer som det var intressant att komma åt. Dessa tre nät har olika egenskaper.

  • över radio har vi ont om bandbredd
  • över satellit har vi lång fördröjning men ganska mycket bandbredd
  • på ARPANET hade man gott om bandbredd och kort fördröjning.

Ett protokoll som hanterar alla dessa olika nätverksteknologier var ett faktum den 22 november 1977:

En annan princip var att inte störa de protokoll och adresseringsprinciper som fanns på varje nät. De var optimerade för sitt syfte. Men att man fäste sig på gamla protokollet istället att använda ett nytt övergripande protokoll kändes som hinder för vad Vint Cerf och Bob Kahn hade förväntat sig. Det hade gått 10 år liksom:

 

TCP/IP har en motig start. En fundamental mekanism bakom framgången för TCP/IP är att protokollen utvecklas. TCP har förbättrats i flera omgångar avseende omsändningar och flödeshantering. Routingen av IP-paket har utvecklats från ganska enkla mekanismer till avancerade, från RIP till OSPF exempelvis.

Men vi har inte kunnat utveckla oss från alla problem exempelvis rörande IP-adresser. IP utvecklades innan persondatorer, lokala nätverk, Unix arbetsstationer och mobiltelefoner hade slagit igenom. Fyra miljarder IP-adresser har tagit slut.

Request For Comments

ARPANET, och kanske även paketförmedling, hade i början karaktären av forskningsprojekt. Men i takt med att nätet byggdes ut och fungerade började det driftsättas. För att formalisera de överenskommelser som gjorts började man dokumentera. Från början handlade det om anteckningar från möten och diverse debattinlägg. Gradvis gick dessa dokument sedan över till mer formella standarder för protokoll och program. IP, ICMP och TCP har RFC-nummer 791–793 så processen fanns på plats före TCP/IP.

I april 1969 skrev Steve Crocker det första dokumentet i denna serie, följaktligen nummer ett. Dokumentet beskrev mötesanteckningar angående ett protokoll mellan två noder ”Host Software” på ARPANET. Han valde att sätta namnet till Request For Comment, RFC. Ett namn som inbjuder till kommentarer och en öppenhet kring hur design och protokoll stegvis kan förbättras.

Bild 3: John Postel

Ganska snart uppstod ett behov av samordning inom RFC:er. Man var tvungen att kontrollera så att en RFC inte stred mot en tidigare. Eller rättare sagt om det sker så måste man tala om vilken av varianterna som gäller för kommunikation på Internet just nu. Det står var och en fritt att komma med förslag på hur förbättringar ska införas. Den första person som tog på sig arbetet med att utföra denna uppgift var John Postel. John Postel innehöll denna position från år 1969 till sin bortgång 1998.

Arbetet med RFC:er skiljer sig lite från traditionellt standardiseringsarbete. Man var tidigt inne på att få fram fungerande metoder och protokoll. Alltså antog man inte en standard om det inte fanns implementerad på någon plattform och senare tillkom kravet på att man dessutom ska ha skrivit en implementation till på en annan plattform med RFC:n som utgångspunkt. Dessa två ska fungera ihop (interoperabilitet) för att säkerställa kvaliteten på en RFC. Om dessa villkor uppfylls så kan RFC:n få status ”full standard”.

Det finns dock ett flertal RFC:er som inte alls har ambitionen att bli standard. De kanske bara innehåller goda råd eller sammanställer gamla RFC:er på ett nytt sätt. Därför finns flera typer av RFC:er:

Standards track (med olika status)

  • draft (utkast)
  • proposed
  • full standard
  • obsolete

Best Current Practice BCP (utvecklas i stort sett som standard track)

  • Non-standards track
  • informational
  • experimental
  • historic